ordetarmitt

En sur Liam är inget at leka med…

Liam stod bara där. Han stod där rakt upp och ner med armarna i kors över bröstet. Han hostade till och vi slutade. John släppte ner mig på marken, tog min hand och vände sig mot Liam och Patrick. Jag tittade ner i marken och skämdes. Jag viste att jag hade gjort fel och jag ville inte att John skulle få skit för någonting som jag hade orsakat eller vad man kan kalla det för. Patrick såg ut som en guldfisk, ganska komiskt stod han här med öppen mun och visste inte vad han skulle säga. ’’What the hell?’’ Fick han tillslut ur sig. Edward och Th stor i dörröppningen och fnissade men när Liam vände sig om så tystnade dem och gick tillbaka in till sovrummet. Liam kokade.

Efter mycket argumenterande emellan John och Liam blev Liam så sur att han gick fram till oss, tog mig om armen och drog med mig ut i sovrummet där Edward och Th satt och pratade. Han tog även tag i hennes arm och drog ut oss i hallen. Han stängde dörren men kom snart ut med våra väskor, gav dem till oss och tittade bara på oss. Sen stängde han dörren och man hörde hur Edward och John gaddat ihop sig och började argumentera mot Patrick.

Jag och Th ville inte höra något mer utan vi gick in på en toa som låg i hallen, klädde på oss alla de saker som vi skulle ha på och gick sedan ut från hotellet. Vad skulle vi göra nu?

Vi bestämde oss för att leta upp Peo och berätta alla våra problem för honom. Det var lättare sagt än gjort… Men när vi äntligen hittade honom så berättade vi vad som hade hänt. Han skakade bara på huvudet och sa ’’Flickor, nu har ni väll ställt till det för er…’’ Och ja, vi kunde ju inte göra annat än att hålla med honom. Liam hatade oss, det gjorde även Patrick och vi skulle antagligen aldrig få träffa John och Edward igen. Vi satt inne på ett fik och vi såg John och Edward gå förbi på andra sidan gatan med ett helt gäng med fans och massa pulkor. Snacka om att vi blev deprimerade, hade dom redan glömt bort oss eller?

Jag och Th ville inte vara kvar i Norrköping längre utan vi stack till Örebro och hängde där med massa härliga fans. Vi pratade inte med varandra och tvillingarna och så fort någon annan gjorde det var det som att en hård sten träffade mig i ryggen som gjorde att jag tappade andan. Jag och Th gick till statsbiblioteket och satte oss där och började läsa några böcker. Vi läste Twilight… Inte världens bästa val kanske, Jacob blev John och Edward var väll ingen annan än Edward. Vi slängde ifrån oss böckerna och satt bara och tittade på varandra. Det här kunde inte hända, det här fick inte hända. Kunde dom verkligen glömma bort oss? Dom hade ju ändå sagt att dom älskade oss. ’’Vad gör vi?’’ Frågade Th mig ’’Jag vet inte’’ sa jag med sorgsen röst. Vi bestämde oss för att DM:a tvillingarna och fråga vad som hade hänt när vi hade lämnat hotellrummet.

När vi hade lämnat hotellrummet

’’Men Liam för i helvete’’ röt John. ’’Hur kunde du Liam, seriöst?’’ Skrek Edward. Liam bara stod där med sitt uttryckslösa ansikte och sa ingenting. Patrick försökte lugna ner killarna och sa därför med så lugn stämma som möjligt ’’Men grabbar, ni förstår väll att vi var tvungna… Dom kan inte var här. Det får dom inte och ni får inte släppa in några. Tänk om det hade hänt något’’ ’’Ja, men nu gjorde det inte det’’ muttrade John. ’’Åhja, Det kan man väll inte riktigt säga att det inte gjorde’’ Sa Liam med en bestämd röst. John tystande men Edwrad för fortfarande irriterad. Han visste att han och John hade gjort fel som hade sovit med Karri och Th och han visste att det inte var okej att hålla på såhär med fans. Men nu var det såhär att dom var inte vanliga fans. Han älskade ju Th och han var ganska säger på att John hade liknade känslor för Karri. Han skulle precis öppna munnen och säga Liam ett sanningens ord men han inte. Det knackade på dörren och en av personalen stod utanför och sa att det är några tjejer utanför hotellet som vill träffa John och Edward Grimes. Killarna sprang ner i lobbyn och hoppades att det skulle vara Karri och Th som stod och väntade. Men inte, det var andra fans som hade med sig pulkor. Killarna försökte dölja sin besvikelse och stack därför och åkte pulka med fansen. Men egentligen hade de bara en sak i huvudet, var är Th och Karri?

Statsbiblioteket i Örebro

Jag och Th sitter bara och ler åt varandra. Vi ler som idioter. Våra känslor för dom är typ besvarade eller vad man kallar det. Vi får ett till DM från killarna där det stod: ’Vi lämnar Norrköping nu, Peo hälsar. Vi är där om några timmar. Love you xox John and Edwrad ♥’

Jag och Th bestämmer oss för att äta lunch på Subway och går sen tillbaka till biblioteket istället för att stå och frysa utanför Club 700. Vi sitter där och pratar om allt mellan himmel och jord och får ett nytt DM från killarna där det står ’Vi kommer fram om typ en timme, hoppas ni är beredda ;) ♥’

Jag och Th börjar fangirla som idioter och vi blir tillslut utslängda från biblioteket. Jaja, vad gör man? Om en timme så kommer John och Edward hit och vi kommer få träffa dom igen.

John och Edward hoppar ut ur bussen och börjar ta bilder med fansen. Jag och Th står bara och tittar på hur dom hanterar situationer som dessa är beundransvärt. Jag och Th kommer fram till Peo och börjar prata med honom, vi kommer längre och längre in i bussen och tillslut hittar jag den, Johns väska. En exakt lika dan som jag har, vi byter plats på väskorna och jag går triumferande ut ur bussen med Johns väska på axeln och min inne i bussen. Liam hade ju faktisk kunnat kolla vilken väska han gav mig i morse. Ellerhur?.....

Kan ni förstå att jag hade svårt att sova den natten?....

Vi fortsatte att prata och tiden gick. Klockan blev 12, den blev 1 den blev halv 2, när klockan var halv 2 fick John och Edward ett irriterat sms från Liam där det stod: ’Jag försöker sova här på andra sidan väggen, något som ni kanske borde prova? Jag vet att tjejerna är kvar, när jag kommer in och väcker er imorgon bitti ska dom vara borta. Jag kommer in vid 7. God natt.’

Med det smset så tystnade vi alla. Vi sa att vi skulle gå men Edward lät oss inte. ’’Och vart hade ni tänkt sova då hade ni tänkt er?’’ sa han med en aningen humor i rösten. ’’Vi får väll köra på Donken’’ föreslog jag ’’Ja, vi är väll stammisar eller nått vid det här laget’’ Sa Th med skojsam röst och vi började skratta. John och Edward tyckte inte att det var någon bra ide. Dom föreslog att vi skulle sova hos dom men vi sa att vi inte ville dö imorgon bitti. ’’Men döh… vi ställer kl på halv 7 och sen får ni väll gömma er i badrummet eller nått’’ Sa John med en triumferande röst, han visste att vi inte kunde säga nej.

Vi hade bara ett litet problem; Jag och Th hade inte super snygga sov kläder, men men. Detta fick funka… Jag hade en vit t-shirt som det stod ’Su’p John?’ på magen och ’Su’p Liam?’ på ryggen. Th hade en som det stod ’Su’p Edward?’ på magen och på hennes rygg stod det ’Su’p Patrick?’ Dessa ybersnygga tröjor matchade vi med ett par fotbolls shorts. Snyggt va? Jajaj, John och Edward tycke att det var roligt att se våra fina tröjor. Jag låg i samma säg som John och han höll om mig hela natten, Jag och Th viskade till varandra på Svenska för att tvillingarna inte skulle förstå vad vi sa, inte för att det var något privat utan för att det var roligt att se deras reaktioner när vin nämnde deras namn i en svensk mening. När Th och Edward somnat kysste John min nacke och sa att han redan börjar längta tills imorgon när han får se mig igen.

Med den meningen somnade vi och sov ända till halv 7 då våran veckarklocka ringde och det var dags att gömma sig i badrummet. Vi tog våra saker och gick in i badrummet och stängde dörren. Vi duschade av oss jätte snabbt och sen sminkade vi oss. Vi såg till att badkaret var torrt och sedan la vi oss där med duschdraperiet som skydd om Liam skulle titta in. Jag och Th somnade på en gång och vaknade av att John och Edward stod oh fixade deras hår. Vi tittade upp över badkarskanten på samma gång men dök fort ner igen. För där stod dom, John och Edward i black skinny jeans men utan någon tröja. Edward han se oss och skrattade till åt våran reaktion. John frågade honom vad det var han skrattade åt och då sa bara Edward att han skulle kolla ner i badkaret. Vilket han gjorde. Och där låg jag och Th men slutna ögon och röda kinder. John började också skratta och vi kunde inte heller hålla oss. Jag och Th bestämde oss för att inte vara larviga utan vi satte oss upp och tänkte gå och hämnade våra saker. Th hann ut och eftersom Edward redan var klar så gick han också ut. Jag gick ut satte bara på mig ett linne men mina fotbolls shorts var kvar på. Dom är så bekväma som det är de sista jag tar av mig på morgonen. Jag gick in till badrummet igen där John står och fixar sitt hår, fortfarande. Jag bättrade på mitt smink och skulle precis börja borsta tänderna när Joh frågar mig ’’Stör det dig att jag är typ halvnaken?’’ Jag skrattade till och svarade ’’Nej varför skulle det?’’ John svarar bara med en axelryckning ’’äh, det är bara det att du undvikt mig med din blick hela morgonen… Har jag gjort något fel, var det kyssen igår? Jag har ju sagt att jag är ledsen, men jag var tvungen…’’ Jag avbröt honom och sa ’’ John, du har inte gjort något fel alls, det är bara det att om jag ska vara ärlig så har jag liiiiite svårt att koncentrera mig när du har på dig det där’’ och viftade med handen mot hans håll utan att möta hans blick. Jag såg i ögonvrån hur han hade ett leende på sina läppar. Han backade några steg och låste badrums dörren. Gick fram till mig, som reaktion backade jag men han gick bara efter, jag backade tills väggen stoppade mig. John stod där, mitt framför mig utan någon tröja och jag visste inte vart jag skulle kolla. Han satte upp sina händer mot väggen bredvid mitt ansikte. ’’Så du hade svårt, med koncentrationen, menar jag’’ Sa han ’’mm’’ sa jag med darrande röst. John skrattade till och sa ’’Och vad tror du jag har, när du springer runt sådär…’’

Han gav en menande blick mot mina kläder och muttrade sedan något som jag inte uppfattade. Han böjde sig fram mot mig och var bar några centimeter ifrån mig när han viskade ’’Jag älskar dig’’ Han sa det på svenska eller han försökte iaf, och jag… Larvig som jag är fällde en trå… John skrattade triumferande och drog på munnen. Jag kände hans andedräkt mot min kind och jag slöt ögonen, drog in luften och njöt. Jag öppnade mina ögon och John var ännu närmare. Jag ville backa ännu mer men väggen tillät mig inte. John skakade på huvudet och sa ’’Nu förstår du hur jag känner mig varenda gång jag ser dig’’ Sen lutade han sig framåt och våra läppar möttes. Den här gången var det inte som igårkväll när det bara var en puss. John höll om mitt ansikte och tog bort mig från väggen och hans händer gled ner för mig rygg. De stannade vid min svank och han trycket mig närmre. Min händer hade redan funnit hans axlar och hans hanns ansikte, hans hår som först var spiky men nu alldeles tillrufsat. Hans axlar var breda och man märkte att han fått mer muskler på den senaste tiden. Han lyfte ena handen från min svank och placerade den i min nacke. Jag ville aldrig att det här skulle ta slut. Vi stelnade till när vi hörde Liams röst precis utanför badrums dörren då han skällde på Edward för att Th fortfarande var kvar. Jag tänkte avsluta kyssen men John tryckte mig bara närmare honom och jag kände hur hans hjärta bultade hårt och fort. De ryckte i badrums handtaget och det fifflades med låset. Nu var vi tvungna att sluta. Om inte John avslutade kyssen så fick väll jag göra det. Men Johns grepp om mig slappnade inte av och han pustade bara ut ’’no’’ och överrumplad som jag blev tog han tillfället i akt och tog mig om midjan, lyfte upp mig så att jag satt på hans höfter. Vi fortsatte att kyssas och tillslut öppnades dörren och Liam klev in i badrummet, med Patrick i hälarna. John försökte vifta bort dom men förgäves. En sur Liam är inget at leka med…

Konserten vad grym! Jag och Th stod längst bak och dansade med hur mycket space som helst, vi vinkade, hoppade och skrek och stackars John och Edwrad kunde inte hålla tillbaka sina leenden. Något som vi antagligen skulle få betala för senare. Under Mooson så kunde Edward inte slita blicken från Th och John kunde inte släppa hans från min.

Konserten fortsatte och jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Det var så det hela började…

Nästa dag så skulle tvillingarna åka vidare till Linköping, jag och Th åkte upp med tåg tidigt på morgonen och var där när John och Edward svängde runt hörnan med Setra 450. Alla drabbades av panik som vanligt men jag och Th hade andra planer. Vi gick fram till Peo som stod och rökte och frågade honom om han ville hjälpa oss med en pytte liten sak. Frågan var bara hur vi skulle få som vi ville…

- Hej Peo!

- Hej flickor, hur han ni hit?

- Vi tog ett tåg tidigt i morse. Du Peo, vill du hjälpa oss med en sak?

- Jo men visst, vad vill ni ha hjälp med?

- Jo det är såhär förstår du att vi undrar vad ni ska göra imorgon och vart ni ska vara?

- Förlåt men jag kan inte säga det…

- Men Peo, snälla? Vi lovar vi säger inte till någon.

- Jag kan säga såhär mycket; Liam tycker inte om hotellet, så vi kommer inte att stanna här. Antingen så åker vi till Örebro men det tror jag inte för dom har inte boka något hotell där. Eller så stannar vi någonstans på vägen.

- Okej, tack Peo! :D

Konserten på Linköping var också grym! Dom sjöng Gohst busters och jag kan satsa mycket pengar på att de försökte träffa oss med de där hemska vattenpistolerna! Sån tur var så blev vi bara lite blöta så det torkade snabbt. Efter konserten var det som Peo sagt, de åkta fort ifrån hotellet och vi fick skjuts med några andra jedheads. De stannade i Norrköping och jag antog att det var där de skulle stanna hela nästa dag. Vi hade bara ett problem; Vi hade inget hotell…

Vi satt på en Donken som hade öppet 24/7 och nästa morgon så kom John och Edward och väckte oss. Vi hade råkat somna där runt 7 och John och Edward kom och väckte oss vid 8. Vi åt frukost tillsammans och dem rågade oss hur vi hade kommit till Norrköping och varför dom hittade oss på en McDonald’s, Vi sa som det var och dom tyckte att vi var dumma som inte frågade om vi kunde fått sova hos dom. Jag och Th skrattade bara och sa att Liam skulle dödat och då. Då sa John någonting som jag aldrig kommer att glömma. Han tittade mig i ögonen och sa:

- Du förstår väll att jag skulle beskydda dig ifrån honom, ingen rör min fina lilla Karri.

Sen kramade han mig i flera minuter och det kändes som om han aldrig skulle släppa taget, vilket passade mig utmärkt. Vi gick ut i den kalla vinter kylan och på väg tillbaka mot hotellet så startade ett snöbollskrig. Det är inte lätt att springa ifrån några av Irlands bästa löpare kan jag ju bara säga. Fy fan vad jag blev blöt! Jag blev nerbrottad i snön av John så många gånger att jag tappade räkningen och samma hände med Th och Edward. När vi kom fram till hotellet så var jag så blöt och kall att jag hade istappar i mitt hår. Vi går in i lobbyn och receptionisten tittade på oss som om vi varit från Mars. Vi följde med John och Edward upp på deras rum där vi fick låna en hoodie och en hårtork. Dagens outfit blev alltså: Ett par andra black skinny jeans, Johns hoodie och nyfönat hår. Efter att jag sminkat om mig och satt upp mitt hår igen så såg jag faktiskt helt okej ut. Inte bra, men okej. Vi satt uppe på deras rum hela dagen, i deras sängar och pratade, tittade på olika filmer och ja, bara pratade om random saker. Klockan blev 5 och jag hade hållit på att däcka hela dagen i Johns famn men jag han alltid vakna till innan jag somnade på riktigt. Kl halv 6 satt jag upp och sov med öppna ögon. John höll om mig om mina axlar annars så hade jag inte suttit upp. Th och jag växlade en blick och jag ryckte plötsligt till, som om jag blivit stungen av ett bi. John frågade med orolig stämma vad som var fel, men allt jag fick ur mig var: Imorgon. Ja, imorgon skulle konserten i Örebro vara och sen skulle dom åka vidare till Finland. Okej vi skulle också dit men sen då. Hur lång tid skulle det ta tills vi träffades?

John lugnade ner mig och sa att det är flera dagar kvar till dom åker. Men jag var inte det mins lugn, att veta att våran tid var slut inom den här veckan var skräckinjagande.

Mitt i detta kaos kom Liam in, han blev galen och sa att John och Edward inte fick ta med upp fans på rummet! John blev lite ur och sa till Liam:

- Leem, dom är inte fans dom är våra flickvänner

Sen pussade han mig försiktigt på munnen och gav mig sedan en blick som var väldigt frågande. Det ända jag kunde göra vara att blinka och le, Liam muttrade bara och lämnade rummet men innan han stängde dörren sa han;

- Bussen går tidigt imorgon bitti!

John bad om ursäkt för bussen men jag sa bara att det var okej, det gjorde absolut ingenting och att det inte var någon stor grej.

Kan ni förstå att jag hade svårt att sova den natten?....

Tiden gick och efter september var jag också så gott som fast. Jag och Th gjorde inget annat än att prata om tvillingar och om vi inte pratade om dom så gick vi runt och sjöng på deras låtar. Någonting som måste varit ganska störande för de andra i vår klass. John och Edward åkte runt i Europa och vi åkte till vissa ställen, så som Tyskland, Irland och London. Vi träffade dem ofta och de började känna igen oss. De kallade oss inte för Karin och Therese som alla andra gör utan de kallade oss för Karri och Th, de visste det mesta om oss och de följde oss på twitter, ibland hade vi långa dm konversationer och när vi hade twitcam satt dom alltid och tittade. Men det blev inte mer än så och det skulle aldrig bli det heller. Biljetterna till Sweden tour släpptes och jag och Th köpte både till Göteborg, Linköping och Örebro. På måndag natt åkte vi ner med tåg till Göteborg och sov hos Th's mormor och morfar. På tisdag kom dom med flyget till Landvetter och alla blev helt galna. Jag och Th stod inte längst fram vid staketet och trycktes som alla andra, vi tog det lugnt för vi visste att de aldrig skulle glömma något av deras fans. De kom tillslut fram till oss och John ropade "Karri!" och med sin underbara bror i hälarna kramade de om oss länge. "Tokyo Hotel" sa Edward och blinkade till Th och rufsade till hennes hår. Liam kom fram till oss och sa att det var dags att gå. Han tittade på oss ett bra tag innan han sa "hej, det var *host* länge sen *host*" Setra 450 stod startklar utanför flygplatsen med en chaufför som hette Peo som verkade störtskön! Jag, Th och Peo stod och pratade ett långt tag innan tvillingarna äntligen kom ut från flygplatsen. De hade med sig ett helt gäng av fans som slickade på varsin glass.

John och Edward spenderade resten av dan med mig, Th och resten av fansen. Vi hängde på både Donken och Burger King. Det blev kväll och alla började gå hem. Jag och Th var de ända som följde med John och Edward till deras hotell. Eller det var några fler men de gick ganska fort. Vi stod där och pratade, i flera timmar och jag ville att tiden aldrig skulle ta slut. Men Th's morfar ringde och sa att vi skulle hem. Så det var bara att beställa en taxi och åka hem. Ledans vi stod där så sa John "jag vill kolla hur han ser ut först..." "va?" sa jag med förvirrad röst. "ja, taxi chauffören förstås, jag tänker ju er inte låta er åka med vem som helst. Det förstår du väll?" sa han och kramade om mig. Taxin kom och John förhörde honom innan han lät oss sätta oss i bilen.

Nästa dag var det konsert och alla började köa vid 8 på morgonen. Jag och Th var typ ensamma med tvillingarna och vi fortsatte vårt samtal som vi aldrig hann avsluta igår.
Det blev kväll och tvillingarna åkte för att repa inför kvällens konsert. Vi delade på en taxi men vi hoppade av lite före dom så att det inte skulle bli något ryckte om att vi var tillsammans eller nått. För det var vi ju inte, vi var ju bara vänner...

Allt började en vanlig onsdags morgon. Jag var i mitt rum och gjorde mig klar för skolan och radion stod på. The voice. Det var bara någon vecka kvar till ESC och Eric Saade var i studion. De gick igenom låtar som skulle kunna bli några av Erics konkurrenter. Bland annat sa Josefine att det Irländska bidraget Jedward skulle kunna bli svåra att slå. Hela studion skrattade och jag med när jag lyssnade på låten som spelades i radion. Två små grabbar från Irland med konstiga kläder och hår rakt up åt helvete kommer ju inte komma någonvart i ESC. Tänkte jag. När jag gick till skolan och kunde fortfarande inte sluta le åt Josefines larviga ’’utmanare’’ till Eric. *Suck, om jag bara visste vad som skulle hända hade jag aldrig skrattat.* Tiden gick och jag var i Polen med skolan, tittade inte på hela ESC utan bara på Eric Saade. När jag kom hem från Polen var allt som vanligt, jag hade helt glömt bort de där irländska tvillingarna, Jedblablabla vad dom nu hette. Sommaren kom och jag var nere på mitt landställe första gången jag såg dom. Jag och min familj tittade på sommarkrysset när de där konstiga människorna dök upp på scenen. Eller John och hans spegelblid som låg på marken. En spegel på marken som helt plötsligt kom upp och hamnade bredvid honom och jag satt där med stora ögon och trodde inte att de var sant. Var dom två stycken!? Sen kunde jag inte hålla mig längre, jag bröt ut i skratt och skrattade så jag grät när alla tjejer stod där nedanför scenen och skrek som galningar….

Tiden gick och jag började gymnasiet. Jag hade glömt bort de där skumma tvillingarna igen och trodde aldrig att de skulle komma tillbaka in i mitt liv. Jag började på min musikal linje som jag hade som förstahands val och hade inte förväntat mig något annat än tre grymt roliga år fullspäckad med musikal lektioner. Jag och en tjej i klassen, Therese blev snabbt kompisar och vi hade mycket gemensamt. Allt utom en sak, hon var GALEN i Jedward… Eftersom hon visste att jag inte var deras största fan direkt så pratade hon inte så mycket om dom.

September månad kom och då kunde Th inte hålla sig längre. Varenda lunchrast pratade hon om Jedward och hon släppte det inte, trotts att jag gick och höll för öronen. Dagarna gick och Th blev mer och mer spidad. Hon tjatade på mig om att jag skulle följa med men jag sa nej. Veckan före så kom hon med ett kuvert till skolan. I kuvertet låg det ett brev där det stod: ’’Om du inte följer med mig till Kista och Fryshuset så tänker jag aldrig mer prata med dig!’’ Jag skrattade bara och sa;

-HA! Fortsätt drömma!

Dagarna gick och Th sa inte ett ord till mig. Inte ett ända. Hon tittade inte ens på mig, hon satt aldrig bredvid mig i klassrummen heller. Då gav jag upp, jag kunde inte förlora min vän för några dumma Irländska tvillingar! Aldrig i livet!

- Okej, du vann. Jag följer väll med på dom där dumma konserterna då! -.-

- YaY! This is gonna be JEPIC!

- Okej, seriöst… du måste sluta använda sådana ord. Du gör mig galen kvinna!

- hahaha!

Vi åkte till Kista och sedan till fryshuset. Konserterna var bra, det måste jag medge, och dom var snygga. Det kunde jag inte förneka. Th tog bilder med både John och Edward medans jag var hennes packåsna som höll i alla hennes saker. När Th kom tillbaka tog hon sina saker och knuffade fram mig med. Jag föll i Johns armar som tog emot mig och ett leende lyste upp hela hans ansikte. Han lyfte upp mig så jag hamnade på mina fötter och sen tog vi några bilder. Sen från ingenstans säger John:

- Twilight moment!

Han vänder sig mot mig, vi är så nära att jag knappt såg hans ögon, Ja… Det var så det började. Mitt första möte med John och Edwrad Grimes.

Ojojoj, så super dåligt bloggande det har varit! Förlåt så himla mycket! :o grejen är den att det har varit mycket i skolan och grejer runt Sweden tour som jag har varit tvungen att fixa. Just nu ligger jag i min säng och bloggar från mobilen, jag ska försöka fixa ett inlägg ikväll med allt mitt liv har att erbjuda så att ni kan hålla er uppdaterade. Om ni nu skulle finna det intressant.
Oj vad kl blivit mycket, måste springa nu!
Puss hej <3

Ja, nu är dagen äntligen slut och nu ska jag få sova. Förhoppningsvis så stannar allt det jag har puggat in idag i mitt huvud. Så att jag inte har glömt det i morgon vill säga. Det vore ju lite osis...
Jaja, imorgon börjar skolan och det ska bli roligt, jag har röst på morgonen och den ser jag fram emot. Josefina tar stallet imorgon på morgonen så jag kanske hinner plugga lite imorgon också, vi får hoppas på det bästa! :D

Ja, men ni ska jag väll försöka sova. Vi hörs imorgon! Hade :) <3

Nu är man i stallet och går lite i ridhuset. Det är kanske lite för mörkt. Att gå utomhus?
Det har blivit ganska korta inlägg idag men jag har inte haft tid att skriva några långa inlägg idag. Sorry! När jag kommer hem från stallet ska jag sno lite godis från min bror (a) för att sen sätta mig och plugga lite till :)

Imorgon börjar skolan, kl 8.30, lite tidigt om du frågar mig. Men men, det ska bli kul att träffa alla människor igen. Vi hörs kanske ikväll och om vi inte gör det ses vi imorgon :D

Puss och hej, leverpastej <3

Fotomodellen är på ingång ;)

Nu har jag suttit och pluggat hela dagen. Den ända rasten jag har tagit var när jag duschade, dammsög och åt lunch, det blev majskolvar till lunch :) nu är både min bror och min syster hemma så vi sitter och väntar på mamma. Men nu ska jag fortsätta att plugga, duktig som jag är. Mesans jag pluggade efter lunchen skypade jag även med Moa, ett Jedhead. Det var trevligt, dock var det lite svårt att koncentrera sig, men det kan jag ju ta igen nu. Jaja, tillbaka till pluggandet...

Puss och kram skumbanan <3

Tjabba, dagen har gått som jag planerat. Jag har ätit frukost, pluggat, dammsugit lite, duschat och pratat med en ur tråkig kille från Nordea. Nu ska jag klä på mig och sen ska jag laga lunch, mhm undra vad det blir för lunch idag. Vi får se vart vi hamnar ;) efter lunchen ska jag fortsätta att plugga... *suck*


/Kirre :D

Nu ligger jag i min säng och har varit vaken ett tag. Så nu så ska jag väll tvinga mig själv upp ur sängen och gå och äta frukost. Efter frukosten måste jag kolla fb och twitter en super snabbis på datorn och sen MÅSTE jag plugga... Blä, men jag får skylla mig själv. Jag har skjutit upp mitt plugg hela lovet men nu går det tyvärr inte längre -.- jag hade tänkt att åka till stan med Makda idag och köpa tågbijetter men hon hade skola idag så det får bli på torsdag istället :)

Jaja, frukosten väntar
Puss <3

Okej, jag ska vara ärlig och säga att jag inte förstår ett piss av vad norrmän skriver eller pratar. Det ända dem är bra på är att göra onepice och rensa fisk...

Haha, ta det inte så seriöst, jag tycker egentligen om norrmän :D <3

Grattis Kajsa, du har lyckats vända på dygnet och kan nu inte sova... Bra jobbat! -.-

Igår blev det inga bilder, sorry för det. Men jag bloggade från datorn och orkade inte lägga över bilder från mobilen till datorn. Och idag bloggar jag också från datorn. Men jag kan logga in på mobilen sen och bara lägga in massa bilder i ett inlägg. Det blir väll bra? :) Japp, jag tänkte väll det ;)

Idag åkte jag och mamma ut till stallet. Planen var att först åka ut till vårat stall och sen att vi skulle åka till ett annat stall och titta på en ny stallplats till hösten. Men så blev det inte. Jag skulle, som jag skrev i förra inlägget, skritta ut idag. och ni som bor i sthlm vet ju att det regnade här idag. och för er som inte bor här, happy for you, now you konw! :D

Så vi bestämde oss för att åka till det här andra stallet först som låg ute på Munsö. 10 minuter med bil från vårat stall. Om man håller sig till hartsighetsbegränsningarna vill säga... Det tog lite längre för oss. Mamma körde 60 på en 80 väg. Hon ville kolla på utsikten -.- Jag tyckte det var ett fint ställe. Ett litet och ganska harmoniskt. De hade nu ett litet stall med 8 boxar med skulle bygga ett till litet stall. nu minns jag inte om det skulle vara 8 boxar där med så att det blev 16 boxar på gården eller att det skulle vara 16 boxar i det stallet. Aja, spelar roll, jag får ta reda på det sen. Jag tycker om små gårdar, det är mycket mysigare, när allt fungerar. Nu står vi ju på en anläggning på ca 50 boxar. Det bästa med ett så stort ställe är att det måste vara struktur för att det ska funka. Men hon som hade det här stället sa att det var ordning och reda, än så länge iaf. Så vi får hoppas att det håller i sig :) En annan sak som var lite tråkigt var att alla hästar stod på silage. Vilket min häst inte tål, Han får som nässel- utslag över hela kroppen och måste därför stå på hö. Men det skulle inte bli något problem att ordna. Men i det stora hela så skulle nog både jag och Lucke trivas på det där stället. Josefina vet jag ingenting om. Men vi får hoppas på det. Jag trivs på våran nuvarande gård Sundby också. Men Det kommer upp så mycket regler som bara är bra för dem som har hittat på de där jävla reglerna. Och vissa är ju helt sanslöst dumma. Jaja, det är inte så mycket jag kan göra åt saken... Jag är ju som sagt bara en inackordering och om det inte passar så kan jag dra. och det är det jag gör, troligt vis, jaja. Jag och Josefina ska dit på fredag så får jag kolla igen och så får Josefina också se. Okej, tillbaka till dagen. Jag och mamma åkte tillbaka till Sundby och då hade det slutat att regna så jag opassade på att skritta ut. Jag och Lucke var ute i 30 minuter. Jag hade inga problem med att vara ute, men det hade Lucke. Han tycket det var jätte läskigt :S Det var mörkt, det blåste, det var ankor som kvackade, hundar som skällde, bilar som susade förbi, det duggade och han var ensam. Japp, trotts att han har mig på ryggen känner han sig ensam. Han tycker väll att jag ska gå först och kolla läget så att det inte är något farligt lite längre fram. -.- Väl hemma i det trygga stallet var han tvungen att stå i gången när jag tog av han alla hans saker och satte på honom ett täcke. Och sen var han tvungen att stå där ännu mer! :'( För mamma hade inte mockat klart, Hahaha stackars Lucke. Livet är inte alltid så lätt ;) Jag fick mocka klart och prinsen fick komma hem till sin box och äta sitt insläpps hö och sin kraft :)

Sen åkte vi hem....

När vi kom hem så åt vi middag sen så duschade jag. Efter det så fick min mobil äta middag den med (den låg på laddning) Sen kollade jag på den sista delen av någon film på SVT1. Nu sitter jag här, och både min mamma och min pappa har tjata på mig om att det inte ska bli så sent -.-

Imorgon ska jag upp tidigt med tuppen, eller okej.... jag ska gå upp halv 8 - 8 för att bege mig ut till stallet :) jaja, jag berätta mer imorgon!

Puss Hej so long! :) ♥

*Suck, så ska man börja leta eter stavfel. jag kommer säkert missa något som jag märker när inlägget är publicerat -.- *

Mer bilder är på G, håll ut! :D