ordetarmitt

Allt började en vanlig onsdags morgon. Jag var i mitt rum och gjorde mig klar för skolan och radion stod på. The voice. Det var bara någon vecka kvar till ESC och Eric Saade var i studion. De gick igenom låtar som skulle kunna bli några av Erics konkurrenter. Bland annat sa Josefine att det Irländska bidraget Jedward skulle kunna bli svåra att slå. Hela studion skrattade och jag med när jag lyssnade på låten som spelades i radion. Två små grabbar från Irland med konstiga kläder och hår rakt up åt helvete kommer ju inte komma någonvart i ESC. Tänkte jag. När jag gick till skolan och kunde fortfarande inte sluta le åt Josefines larviga ’’utmanare’’ till Eric. *Suck, om jag bara visste vad som skulle hända hade jag aldrig skrattat.* Tiden gick och jag var i Polen med skolan, tittade inte på hela ESC utan bara på Eric Saade. När jag kom hem från Polen var allt som vanligt, jag hade helt glömt bort de där irländska tvillingarna, Jedblablabla vad dom nu hette. Sommaren kom och jag var nere på mitt landställe första gången jag såg dom. Jag och min familj tittade på sommarkrysset när de där konstiga människorna dök upp på scenen. Eller John och hans spegelblid som låg på marken. En spegel på marken som helt plötsligt kom upp och hamnade bredvid honom och jag satt där med stora ögon och trodde inte att de var sant. Var dom två stycken!? Sen kunde jag inte hålla mig längre, jag bröt ut i skratt och skrattade så jag grät när alla tjejer stod där nedanför scenen och skrek som galningar….

Tiden gick och jag började gymnasiet. Jag hade glömt bort de där skumma tvillingarna igen och trodde aldrig att de skulle komma tillbaka in i mitt liv. Jag började på min musikal linje som jag hade som förstahands val och hade inte förväntat mig något annat än tre grymt roliga år fullspäckad med musikal lektioner. Jag och en tjej i klassen, Therese blev snabbt kompisar och vi hade mycket gemensamt. Allt utom en sak, hon var GALEN i Jedward… Eftersom hon visste att jag inte var deras största fan direkt så pratade hon inte så mycket om dom.

September månad kom och då kunde Th inte hålla sig längre. Varenda lunchrast pratade hon om Jedward och hon släppte det inte, trotts att jag gick och höll för öronen. Dagarna gick och Th blev mer och mer spidad. Hon tjatade på mig om att jag skulle följa med men jag sa nej. Veckan före så kom hon med ett kuvert till skolan. I kuvertet låg det ett brev där det stod: ’’Om du inte följer med mig till Kista och Fryshuset så tänker jag aldrig mer prata med dig!’’ Jag skrattade bara och sa;

-HA! Fortsätt drömma!

Dagarna gick och Th sa inte ett ord till mig. Inte ett ända. Hon tittade inte ens på mig, hon satt aldrig bredvid mig i klassrummen heller. Då gav jag upp, jag kunde inte förlora min vän för några dumma Irländska tvillingar! Aldrig i livet!

- Okej, du vann. Jag följer väll med på dom där dumma konserterna då! -.-

- YaY! This is gonna be JEPIC!

- Okej, seriöst… du måste sluta använda sådana ord. Du gör mig galen kvinna!

- hahaha!

Vi åkte till Kista och sedan till fryshuset. Konserterna var bra, det måste jag medge, och dom var snygga. Det kunde jag inte förneka. Th tog bilder med både John och Edward medans jag var hennes packåsna som höll i alla hennes saker. När Th kom tillbaka tog hon sina saker och knuffade fram mig med. Jag föll i Johns armar som tog emot mig och ett leende lyste upp hela hans ansikte. Han lyfte upp mig så jag hamnade på mina fötter och sen tog vi några bilder. Sen från ingenstans säger John:

- Twilight moment!

Han vänder sig mot mig, vi är så nära att jag knappt såg hans ögon, Ja… Det var så det började. Mitt första möte med John och Edwrad Grimes.