Del 5
En sur Liam är inget at leka med…
Liam stod bara där. Han stod där rakt upp och ner med armarna i kors över bröstet. Han hostade till och vi slutade. John släppte ner mig på marken, tog min hand och vände sig mot Liam och Patrick. Jag tittade ner i marken och skämdes. Jag viste att jag hade gjort fel och jag ville inte att John skulle få skit för någonting som jag hade orsakat eller vad man kan kalla det för. Patrick såg ut som en guldfisk, ganska komiskt stod han här med öppen mun och visste inte vad han skulle säga. ’’What the hell?’’ Fick han tillslut ur sig. Edward och Th stor i dörröppningen och fnissade men när Liam vände sig om så tystnade dem och gick tillbaka in till sovrummet. Liam kokade.
Efter mycket argumenterande emellan John och Liam blev Liam så sur att han gick fram till oss, tog mig om armen och drog med mig ut i sovrummet där Edward och Th satt och pratade. Han tog även tag i hennes arm och drog ut oss i hallen. Han stängde dörren men kom snart ut med våra väskor, gav dem till oss och tittade bara på oss. Sen stängde han dörren och man hörde hur Edward och John gaddat ihop sig och började argumentera mot Patrick.
Jag och Th ville inte höra något mer utan vi gick in på en toa som låg i hallen, klädde på oss alla de saker som vi skulle ha på och gick sedan ut från hotellet. Vad skulle vi göra nu?
Vi bestämde oss för att leta upp Peo och berätta alla våra problem för honom. Det var lättare sagt än gjort… Men när vi äntligen hittade honom så berättade vi vad som hade hänt. Han skakade bara på huvudet och sa ’’Flickor, nu har ni väll ställt till det för er…’’ Och ja, vi kunde ju inte göra annat än att hålla med honom. Liam hatade oss, det gjorde även Patrick och vi skulle antagligen aldrig få träffa John och Edward igen. Vi satt inne på ett fik och vi såg John och Edward gå förbi på andra sidan gatan med ett helt gäng med fans och massa pulkor. Snacka om att vi blev deprimerade, hade dom redan glömt bort oss eller?
Jag och Th ville inte vara kvar i Norrköping längre utan vi stack till Örebro och hängde där med massa härliga fans. Vi pratade inte med varandra och tvillingarna och så fort någon annan gjorde det var det som att en hård sten träffade mig i ryggen som gjorde att jag tappade andan. Jag och Th gick till statsbiblioteket och satte oss där och började läsa några böcker. Vi läste Twilight… Inte världens bästa val kanske, Jacob blev John och Edward var väll ingen annan än Edward. Vi slängde ifrån oss böckerna och satt bara och tittade på varandra. Det här kunde inte hända, det här fick inte hända. Kunde dom verkligen glömma bort oss? Dom hade ju ändå sagt att dom älskade oss. ’’Vad gör vi?’’ Frågade Th mig ’’Jag vet inte’’ sa jag med sorgsen röst. Vi bestämde oss för att DM:a tvillingarna och fråga vad som hade hänt när vi hade lämnat hotellrummet.
När vi hade lämnat hotellrummet
’’Men Liam för i helvete’’ röt John. ’’Hur kunde du Liam, seriöst?’’ Skrek Edward. Liam bara stod där med sitt uttryckslösa ansikte och sa ingenting. Patrick försökte lugna ner killarna och sa därför med så lugn stämma som möjligt ’’Men grabbar, ni förstår väll att vi var tvungna… Dom kan inte var här. Det får dom inte och ni får inte släppa in några. Tänk om det hade hänt något’’ ’’Ja, men nu gjorde det inte det’’ muttrade John. ’’Åhja, Det kan man väll inte riktigt säga att det inte gjorde’’ Sa Liam med en bestämd röst. John tystande men Edwrad för fortfarande irriterad. Han visste att han och John hade gjort fel som hade sovit med Karri och Th och han visste att det inte var okej att hålla på såhär med fans. Men nu var det såhär att dom var inte vanliga fans. Han älskade ju Th och han var ganska säger på att John hade liknade känslor för Karri. Han skulle precis öppna munnen och säga Liam ett sanningens ord men han inte. Det knackade på dörren och en av personalen stod utanför och sa att det är några tjejer utanför hotellet som vill träffa John och Edward Grimes. Killarna sprang ner i lobbyn och hoppades att det skulle vara Karri och Th som stod och väntade. Men inte, det var andra fans som hade med sig pulkor. Killarna försökte dölja sin besvikelse och stack därför och åkte pulka med fansen. Men egentligen hade de bara en sak i huvudet, var är Th och Karri?
Statsbiblioteket i Örebro
Jag och Th sitter bara och ler åt varandra. Vi ler som idioter. Våra känslor för dom är typ besvarade eller vad man kallar det. Vi får ett till DM från killarna där det stod: ’Vi lämnar Norrköping nu, Peo hälsar. Vi är där om några timmar. Love you xox John and Edwrad ♥’
Jag och Th bestämmer oss för att äta lunch på Subway och går sen tillbaka till biblioteket istället för att stå och frysa utanför Club 700. Vi sitter där och pratar om allt mellan himmel och jord och får ett nytt DM från killarna där det står ’Vi kommer fram om typ en timme, hoppas ni är beredda ;) ♥’
Jag och Th börjar fangirla som idioter och vi blir tillslut utslängda från biblioteket. Jaja, vad gör man? Om en timme så kommer John och Edward hit och vi kommer få träffa dom igen.
John och Edward hoppar ut ur bussen och börjar ta bilder med fansen. Jag och Th står bara och tittar på hur dom hanterar situationer som dessa är beundransvärt. Jag och Th kommer fram till Peo och börjar prata med honom, vi kommer längre och längre in i bussen och tillslut hittar jag den, Johns väska. En exakt lika dan som jag har, vi byter plats på väskorna och jag går triumferande ut ur bussen med Johns väska på axeln och min inne i bussen. Liam hade ju faktisk kunnat kolla vilken väska han gav mig i morse. Ellerhur?.....
