ordetarmitt

Konserten vad grym! Jag och Th stod längst bak och dansade med hur mycket space som helst, vi vinkade, hoppade och skrek och stackars John och Edwrad kunde inte hålla tillbaka sina leenden. Något som vi antagligen skulle få betala för senare. Under Mooson så kunde Edward inte slita blicken från Th och John kunde inte släppa hans från min.

Konserten fortsatte och jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Det var så det hela började…

Nästa dag så skulle tvillingarna åka vidare till Linköping, jag och Th åkte upp med tåg tidigt på morgonen och var där när John och Edward svängde runt hörnan med Setra 450. Alla drabbades av panik som vanligt men jag och Th hade andra planer. Vi gick fram till Peo som stod och rökte och frågade honom om han ville hjälpa oss med en pytte liten sak. Frågan var bara hur vi skulle få som vi ville…

- Hej Peo!

- Hej flickor, hur han ni hit?

- Vi tog ett tåg tidigt i morse. Du Peo, vill du hjälpa oss med en sak?

- Jo men visst, vad vill ni ha hjälp med?

- Jo det är såhär förstår du att vi undrar vad ni ska göra imorgon och vart ni ska vara?

- Förlåt men jag kan inte säga det…

- Men Peo, snälla? Vi lovar vi säger inte till någon.

- Jag kan säga såhär mycket; Liam tycker inte om hotellet, så vi kommer inte att stanna här. Antingen så åker vi till Örebro men det tror jag inte för dom har inte boka något hotell där. Eller så stannar vi någonstans på vägen.

- Okej, tack Peo! :D

Konserten på Linköping var också grym! Dom sjöng Gohst busters och jag kan satsa mycket pengar på att de försökte träffa oss med de där hemska vattenpistolerna! Sån tur var så blev vi bara lite blöta så det torkade snabbt. Efter konserten var det som Peo sagt, de åkta fort ifrån hotellet och vi fick skjuts med några andra jedheads. De stannade i Norrköping och jag antog att det var där de skulle stanna hela nästa dag. Vi hade bara ett problem; Vi hade inget hotell…

Vi satt på en Donken som hade öppet 24/7 och nästa morgon så kom John och Edward och väckte oss. Vi hade råkat somna där runt 7 och John och Edward kom och väckte oss vid 8. Vi åt frukost tillsammans och dem rågade oss hur vi hade kommit till Norrköping och varför dom hittade oss på en McDonald’s, Vi sa som det var och dom tyckte att vi var dumma som inte frågade om vi kunde fått sova hos dom. Jag och Th skrattade bara och sa att Liam skulle dödat och då. Då sa John någonting som jag aldrig kommer att glömma. Han tittade mig i ögonen och sa:

- Du förstår väll att jag skulle beskydda dig ifrån honom, ingen rör min fina lilla Karri.

Sen kramade han mig i flera minuter och det kändes som om han aldrig skulle släppa taget, vilket passade mig utmärkt. Vi gick ut i den kalla vinter kylan och på väg tillbaka mot hotellet så startade ett snöbollskrig. Det är inte lätt att springa ifrån några av Irlands bästa löpare kan jag ju bara säga. Fy fan vad jag blev blöt! Jag blev nerbrottad i snön av John så många gånger att jag tappade räkningen och samma hände med Th och Edward. När vi kom fram till hotellet så var jag så blöt och kall att jag hade istappar i mitt hår. Vi går in i lobbyn och receptionisten tittade på oss som om vi varit från Mars. Vi följde med John och Edward upp på deras rum där vi fick låna en hoodie och en hårtork. Dagens outfit blev alltså: Ett par andra black skinny jeans, Johns hoodie och nyfönat hår. Efter att jag sminkat om mig och satt upp mitt hår igen så såg jag faktiskt helt okej ut. Inte bra, men okej. Vi satt uppe på deras rum hela dagen, i deras sängar och pratade, tittade på olika filmer och ja, bara pratade om random saker. Klockan blev 5 och jag hade hållit på att däcka hela dagen i Johns famn men jag han alltid vakna till innan jag somnade på riktigt. Kl halv 6 satt jag upp och sov med öppna ögon. John höll om mig om mina axlar annars så hade jag inte suttit upp. Th och jag växlade en blick och jag ryckte plötsligt till, som om jag blivit stungen av ett bi. John frågade med orolig stämma vad som var fel, men allt jag fick ur mig var: Imorgon. Ja, imorgon skulle konserten i Örebro vara och sen skulle dom åka vidare till Finland. Okej vi skulle också dit men sen då. Hur lång tid skulle det ta tills vi träffades?

John lugnade ner mig och sa att det är flera dagar kvar till dom åker. Men jag var inte det mins lugn, att veta att våran tid var slut inom den här veckan var skräckinjagande.

Mitt i detta kaos kom Liam in, han blev galen och sa att John och Edward inte fick ta med upp fans på rummet! John blev lite ur och sa till Liam:

- Leem, dom är inte fans dom är våra flickvänner

Sen pussade han mig försiktigt på munnen och gav mig sedan en blick som var väldigt frågande. Det ända jag kunde göra vara att blinka och le, Liam muttrade bara och lämnade rummet men innan han stängde dörren sa han;

- Bussen går tidigt imorgon bitti!

John bad om ursäkt för bussen men jag sa bara att det var okej, det gjorde absolut ingenting och att det inte var någon stor grej.

Kan ni förstå att jag hade svårt att sova den natten?....